Jag önskar att jag hade någonting vettigt att säga, men allt vettigt är som bortblåst.

De rosa små molnen är lika glasklara och stadiga som tidigare och jag ler fortfarande inombords varje gång jag tittar på dig. Du får mig att slappna av och bara vara mig själv, samtidigt som du alltid får mig att skratta när jag som bäst behöver det (och alltid annars också). Du är fan det bästa jag vet.

Ikväll blir det race i Nybro om vädret håller i sig. Fina bilar, trevliga människor och du – kan det bli bättre?

Idag är jag en lycklig människa (err, panda). Trött, men ändå så otroligt och underbart lycklig. Min egna lilla familj är för första gången samlad här i Småland och jag kan inte sluta le.

Note to self: Don’t interfere too much

Jag hatar Ventrilo. Svaret till varför sitter bredvid mig.

Under the stars
At the edge of the sea
There’s no one around
No one but you and me
We’d talk for hours
As time drifts away
I could stay here forever
And hold you this way

 

På väg hem efter en regnig löprunda så fann jag en hel backe med vitsippor! Jag kände mig som en liten flicka igen där jag hukandes och glatt plockade de söta små blommorna (och totalt glömde bort hunden som säkert gjorde något bus).

Varsågod sugar, these are for you!

Den senaste tiden har jag sovit dåligt, men igår slocknade jag så fort jag och älsklingen hade sagt godnatt. Även om denna dag också är molnig så kvittade det imorse. Då var jag bara lycklig och utvilad, och lite öm. Tänk vad lite sömn kan göra.. (Jag är övertygad om att din kvarglömda och väldoftande t-shirt bidrog till min välförtjänta skönhetssömn!)

Idag har jag varit ner en sväng till Lidingö centrum och strosat runt. Hade det varit finare väder så hade jag nog promenerat ner men det är någonting speciellt med att åka buss. Av någon anledning så tror jag alltid att jag är på väg till Småland, så lite besviken klev jag väl av idag när jag insåg att jag var kvar på Lidingö och kvar i Stockholm. Av precis samma konstiga anledning så känner jag mig så vuxen! Just nu har jag en massa saker jag måste fixa, en massa personer jag måste få tag i och prata med, och mina (våra) planer för framtiden är ju allt annat än barnsliga. Jag kommer nog alltid känna mig som 15 i huvudet, men har nog alltid varit vuxen, bara det att det är först nu som allt går direkt genom mig och inte mina föräldrar. Jippie?

Jag kom iväg till slut i alla fall! Trots regn och blåst så drog jag på mig löparskorna och hunden och begav mig nedåt vattnet för en härlig tur. Trodde jag. Det började bra, älsklingen ringde och var allmänt jättesöt (det fick mig dock att sakna honom mer..!) och jag kände mig riktigt peppad. Men efter drygt en kvart så började det i princip hagla och blåsa något så fruktansvärt att jag bestämde mig för att vända. Eller, jag slog mig ned precis vid vattnet och bara njöt av utsikten en stund också, men sedan begav jag mig hemåt med en blöt och busig hund hack i häl.

När jag klev innanför dörren så mådde jag så bra. Jag var så lycklig och jag blev desto lyckligare när jag insåg att mamma var i full gång med att baka och laga mat. Det finns verkligen inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Så ut med er i regnet – och må bättre!

Tisdag och solen vägrar fortfarande att visa sig. Skoldagen var seg som vanligt, skolmaten äcklig som alltid och migränen har klamrat sig fast ordentligt. Har jag gått och blivit pessimist? Låter ju nästan så. Det där med att alltid vara optimistisk funkar väl helt enkelt inte när allt går emot en och oturen bara haglar ner. Sedan har vi detta underbara väder. Inget illa menat nu, för jag älskar regn - egentligen. Det är bara det att just nu vill jag ha sol och ingenting annat. Pfft.

”Bad weather always looks worse through a window.”

Otroligt sant. Kanske borde dra på mig gummistövlarna och ge mig ut i skogen? Det låter faktiskt som en utmärkt idé. Vi ses bakom den stora granen!

Imorgon ska jag upp med tuppen för att ha en tidig lektion, och sedan direkt efter 1½ timmes håltimme. Lockande? Nja, den varma sängen lockar nog mer. Men håltimmen kan ju ägnas åt lite plugg inför onsdagens naturkunskapsprov, och att plugga lite extra skadar ju inte. Om det dessutom är soligt ute så kan man slå sig ned i en närliggande park och plugga med solglasögonen på! *peppar peppar*

Om jag skulle skriva ner allt jag ska ha klart i skolväg bara denna veckan så skulle det ta halva natten (eller så känns det i alla fall). Nu när sommaren börjar närma sig så öser det ner saker som ska göras, men snart är man ledig! Det gäller att bara hålla ut, vilket lär gå alldeles utmärkt. Vill man så kan man, eller hur?