Hit och dit, här och där

Tisdag och solen vägrar fortfarande att visa sig. Skoldagen var seg som vanligt, skolmaten äcklig som alltid och migränen har klamrat sig fast ordentligt. Har jag gått och blivit pessimist? Låter ju nästan så. Det där med att alltid vara optimistisk funkar väl helt enkelt inte när allt går emot en och oturen bara haglar ner. Sedan har vi detta underbara väder. Inget illa menat nu, för jag älskar regn - egentligen. Det är bara det att just nu vill jag ha sol och ingenting annat. Pfft.

”Bad weather always looks worse through a window.”

Otroligt sant. Kanske borde dra på mig gummistövlarna och ge mig ut i skogen? Det låter faktiskt som en utmärkt idé. Vi ses bakom den stora granen!

Imorgon ska jag upp med tuppen för att ha en tidig lektion, och sedan direkt efter 1½ timmes håltimme. Lockande? Nja, den varma sängen lockar nog mer. Men håltimmen kan ju ägnas åt lite plugg inför onsdagens naturkunskapsprov, och att plugga lite extra skadar ju inte. Om det dessutom är soligt ute så kan man slå sig ned i en närliggande park och plugga med solglasögonen på! *peppar peppar*

Om jag skulle skriva ner allt jag ska ha klart i skolväg bara denna veckan så skulle det ta halva natten (eller så känns det i alla fall). Nu när sommaren börjar närma sig så öser det ner saker som ska göras, men snart är man ledig! Det gäller att bara hålla ut, vilket lär gå alldeles utmärkt. Vill man så kan man, eller hur?

Måndagar är väl inte de populäraste av dagar, men trots skola, migrän och en sol som inte har velat visa sig så har min dag varit helt okej. Jag hade hoppats på i alla fall lite sol, hade ju t.o.m. packat ner solglasögonen, men molnen var för envisa. Mer sol åt folket!

Jag tror faktiskt att min vecka blir rätt bra trots att precis allt talar emot det. Jag har dels delat de typ fyra bästa dagarna i hela mitt liv med världens bästa pojkvän och dels fått njuta av det underbara vädret. Nu har älsklingen åkt hem alla 50 milen och här sitter jag, med migrän och en hel hög av saker jag måste göra, och håller på att längta ihjäl mig tills vi ses nästa gång. 12 dagar, det går väl fort?