Jag önskar att jag hade någonting vettigt att säga, men allt vettigt är som bortblåst.
De rosa små molnen är lika glasklara och stadiga som tidigare och jag ler fortfarande inombords varje gång jag tittar på dig. Du får mig att slappna av och bara vara mig själv, samtidigt som du alltid får mig att skratta när jag som bäst behöver det (och alltid annars också). Du är fan det bästa jag vet.
Ikväll blir det race i Nybro om vädret håller i sig. Fina bilar, trevliga människor och du – kan det bli bättre?
Sparat under: Allt och ingenting
Den senaste tiden har jag sovit dåligt, men igår slocknade jag så fort jag och älsklingen hade sagt godnatt. Även om denna dag också är molnig så kvittade det imorse. Då var jag bara lycklig och utvilad, och lite öm. Tänk vad lite sömn kan göra.. (Jag är övertygad om att din kvarglömda och väldoftande t-shirt bidrog till min välförtjänta skönhetssömn!)
Idag har jag varit ner en sväng till Lidingö centrum och strosat runt. Hade det varit finare väder så hade jag nog promenerat ner men det är någonting speciellt med att åka buss. Av någon anledning så tror jag alltid att jag är på väg till Småland, så lite besviken klev jag väl av idag när jag insåg att jag var kvar på Lidingö och kvar i Stockholm. Av precis samma konstiga anledning så känner jag mig så vuxen! Just nu har jag en massa saker jag måste fixa, en massa personer jag måste få tag i och prata med, och mina (våra) planer för framtiden är ju allt annat än barnsliga. Jag kommer nog alltid känna mig som 15 i huvudet, men har nog alltid varit vuxen, bara det att det är först nu som allt går direkt genom mig och inte mina föräldrar. Jippie?
Sparat under: Allt och ingenting
Jag kom iväg till slut i alla fall! Trots regn och blåst så drog jag på mig löparskorna och hunden och begav mig nedåt vattnet för en härlig tur. Trodde jag. Det började bra, älsklingen ringde och var allmänt jättesöt (det fick mig dock att sakna honom mer..!) och jag kände mig riktigt peppad. Men efter drygt en kvart så började det i princip hagla och blåsa något så fruktansvärt att jag bestämde mig för att vända. Eller, jag slog mig ned precis vid vattnet och bara njöt av utsikten en stund också, men sedan begav jag mig hemåt med en blöt och busig hund hack i häl.
När jag klev innanför dörren så mådde jag så bra. Jag var så lycklig och jag blev desto lyckligare när jag insåg att mamma var i full gång med att baka och laga mat. Det finns verkligen inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Så ut med er i regnet – och må bättre!
Sparat under: Allt och ingenting
Ett ord. Ett enda jävla ord: Äntligen! Jag åkte först på magsjuka, sen två veckor senare influensa och har efter det haft migrän till och från. Visst bara älskar man otur? Nu verkar det dock äntligen som om jag är helt frisk och kan börja träna igen! Tänk vad underbart att ge sig ut med hunden en solig och ljummen eftermiddag och verkligen springa av sig alla tankar och funderingar man har! Jag hade hoppats på att komma iväg redan ikväll men migränen håller i sig. Imorgon, ja imorgon då jävlar.
